Dags för avsked

Avskedsmiddagen blev en trevlig tillställning. Kvart i sex åkte vi från hotellet till Lao Garden. En restaurang några kilometer sydost från centrum längs Mekongfloden. Ett långbord dukat för ca 20 personer. De inbjudna var våra kollegor från divisionen och några från Departmentet samt före detta anställda hos divisionen. Ett trevligt gäng.

Det tog inte lång tid innan vi fick lära oss de laotiska bordsskick t.ex finns det olika sätt att skåla som en av våra kollegor visar på en av bilderna. Genom att hålla en hand under ditt glas så visar du respekt till den du skålar med. Detsamma gäller när du vill räcka över en gåva. Om det är viktigt eller om du vill visa respekt använder du två händer.

Maten var suverän. Laap med anka, wokad svampsallad, papayasallad, grillad kyckling, vietnamesisk sallad med fläsk, friterad hel Mekongfisk och självklart sticky rice. Det mesta var starkt men vi har börjat vänja oss, typ.

Musiken kunde inte sänka långbordets volymnivå. Vi hade intressanta diskussioner om bordskick i Sverige och Laos, folket gick runt bordet och pratade med varandra, diskussioner om våra presentationer och berättelser om Sverige.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En kort sammanfattning och några insikter om vår tid i Laos är på sin plats.

Engagemang. Under presentationerna lyste vår engagemang och vilja för landets utveckling. Efter sex veckor måste jag säga att vi känner att det finns potential i Vientiane och att vi kan bidra med något. Vår engangemang påpekades även av Herr Viengsavath, chefen för Departement of Transport, som sa såhär efter våra presentationer

Helpfull presentations. Good to hear from you with real experience from Sweden. We need to do many things here. We have to try hard to get that function (trafikledningscentral). Usefull information for all participants here. Wish participants present share the knowledge with there colleagues back at their organisations. Thank you for your energy of what we should improve in Lao. Special thanks to Mats for bringing the trainees to our department, hope you can continue with this idea. What you have presented is small but is of major importance for the whole of Lao. Vientiane needs to manage a better, safe and comfortable traffic flow and finally, good health and continue contributing at your jobs.

Det kändes stort att få höra de orden från departementschefen. Under våra sex veckor på arbetet har vi känt oss uppskattade och fått spelrum att komma med idéer, styra våra projekt och ställa de tunga frågorna. Vi har fått stöd och handledning av Mats. Mats ”pep talks” har varit väldigt viktiga för vår förståelse av kulturen och människorna. Han besitter många erfarenheter från alla möjliga länder som har get oss nya perspektiv på livet och arbetslivet.

Vi vill tacka alla personer på divisionen som har stött oss och gjort tiden här i Laos minnesvärd. Ministeriet, Departmentet och Divisionen som har tagit emot oss. Trafikverket och SweRoad som har get oss möjligheten att få uppleva detta. Mats som har visat engagemang och intresse under vår tid här både om oss som personer men också om våra projekt. Mats har varit en tongivande bollplank och rådgivare under våra projekt men också gett oss spelrum.

Tack för att du har följt vår praktik i Laos. Förhoppningsvis har du också fått lite tankar, frågor och idéer. Du får jättegärna stoppa oss och ställa de om du ser oss eller varför inte bara mejla oss. Vi berättar mer än gärna om våra erfarenheter via Lync eller om vi befinner oss på ditt kontor. Vi tycker det är viktigt att vi kan dela med oss av våra erfarenheter via bloggen men också via samtal och diskussion.

Tack ska ni ha.

Slutpresentation – Upp till bevis!

Idag har vi haft våra slutpresentationer för de projekt som vi arbetet med under de senaste sex veckorna. Vi höll till i en konferenssal på Ministry of Public Works and Transport och blev glatt överraskade av att så många kom för att lyssna på oss. Vi hade ingen aning om hur utfallet skulle bli och vilka som kunde tänkas komma. Men i publiken fanns representanter från olika avdelningar på Ministeriet, trafikpolisen, EDL (elbolaget som hanterar trafiksignalerna), VUDAA (Vientianes stadsplaneringskontor) samt från kommunen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagen inleddes med att chefen för Transportministeriet hälsade alla välkomna och att vår divisionschef höll ett inledningstal. Därefter hade vi en presentationsrunda och sedan var det dags för oss att hålla våra dragningar. Jag och Jan-Fredrik var först ut att presentera vårt förslag till trafikledning för Vientiane. Vi hade delat upp presentationen i tre block där det första presenterade den svenska trafikledningsmodellen. I den andra delen presenterade vi den nuvarande situationen rörande trafikledning i Vientiane och slutligen drog vi vårt förslag till trafikledning för staden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter vår presentation tog vi en kort paus för att sträcka på benen och dricka lite kaffe. Sedan var det dags för Fredrik och Björn att hålla sin dragning om förbättringsförslag till trafikkorsningar samt förslag till standard för rondeller. De spelade bl.a. upp en film som visade fördelen med rondeller jämfört med fyrvägskorsningar vad gäller kapacitetshantering.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Våra dragningar gick jättebra! Det märktes att publiken var intresserad av det vi sa, de nickade instämmande och fotade flitigt med sina kameror. På grund av att flera av åhörarna inte behärskade engelska särskilt väl fick divisionschefen tolka det vi sa till Lao. Detta ledde till att våra tänkta 30-40 minuters dragningar blev dubbelt så långa! Men för att alla skulle få ut så mycket som möjligt av presentationerna var översättningen en nödvändig åtgärd.

När vi alla var klara med våra presentationer var det dags för Ministeriets chef att runda av förmiddagen. Han tackade oss, Sweroad och Trafikverket för att vi kommit till Laos och arbetat med våra projekt. Han tyckte att våra presentationer var både bra och nyttiga och hoppades att vi kunde fortsätta utveckla våra förslag. Han framförde även sin förhoppning om att de som lyssnat på oss skulle föra våra förslag vidare till sina respektive organisationer. Det var många som ville ha våra skriftliga rapporter så vi skickade runt en lista där var och en kunde fylla i sina mailadresser. Det var verkligen kul att vi fick sådan positiv feed-back. Vi känner oss alla väldigt nöjda över vad vi åstadkommit och våra presentationer bidrog till ett bra avslut på vårt arbete här i Laos.

Ikväll är det en avskedsmiddag för oss på en laotisk restaurang nere vid Mekong tillsammand med våra närmaste kollegor. Det ska bli mycket trevligt och ett fint avslut på vår tid här. Imorgon skriver vi några sammanfattande rader om tiden i Laos samt om kvällens middag. Det blir vårt allra sista inlägg! Tiden har verkligen flugit iväg. Det känns nästan overkligt att vi lämnar Laos imorgon. För mig, Fredrik och Jan-Fredrik blir det först en tripp till Malaysia (Kuala Lumpur). Därefter åker vi till Hong Kong för att hälsa på min bror och sedan avslutar vi med några dagars strandhäng i Phuket, Thailand. Det ska bli riktigt gött med lite semester! För Björn blir det hemfärd till Sverige och han hoppas att inte all snö försvunnit hemma så att han får chansen att åka lite skidor innan våren kommer 🙂

Ha det bra så hörs vi en sista gång från Laos imorgon!

Lao Please Don´t Rush

Efter drygt en månad i Laos har vi börjat vänja oss vid lunken här. Med lunken menar jag den stillsamma atmosfären som genomsyrar landet och människorna som bor här. Lao Peoples Democratic Republic kallas ofta i folkmun för Lao Please Don´t Rush, vilket jag tycker beskriver laoternas livsfilosofi på ett bra sätt. Vientiane är förmodligen en av de lugnaste huvudstäderna i världen och Mekongfloden som flyter längs med staden verkar absorbera vardagsstressen här.

”Hetsen” hemma i Sverige där människor försöker fylla sina redan överfulla kalendrar med aktiviteter känns långt borta när man är här. Indoktrinerade i stressamhället var vi alla till en början ganska otåliga och frustrerade över det långsamma tempot. Vår svenska mentalitet förstod inte riktigt varför människor inte tog i till sista blodsdroppen och aktiverade sig så mycket som möjligt. Vi har dock träffat en person som inte passar in i typbilden för laoter och det är chefen för vår division. Han arbetar så det räcker för alla anställda och spenderar mestadelen av sin tid här på kontoret.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Även om vi nu känner att vi vant oss ganska bra vid lugnet här är de flesta av oss överens om att vi föredrar arbetssättet i Sverige med effektivitet som slagord och resultatstyrning som mål framför ad hoc-lösningar och långsamt beslutsfattande. Om det svenska arbetslivet ibland innefattar en viss tröghet och beslutsfattanden utifrån en hierarkisk trappa är situationen här några snäpp värre. Beslut måste tas av ministern för att någonting överhuvudtaget ska kunna ske och trögheten här består i maklighet lika mycket som ett tungrott system. En annan stor skillnad är möteskulturen i respektive land. På Trafikverket är möten heliga och man har hellre ett extramöte än ett möte för lite. Här i Laos är möteskulturen inte lika utpräglad. Chefen springer ibland iväg för att träffa samarbetspartners men de flesta på vårt kontor sitter framför sina skrivbord dagarna i ända! En annan sak är synen på att vara i tid. I Sverige värderar vi vår tid högt. Man är hellre på plats 10 minuter innan mötet startar än försenad någon minut. Här är starttiden för att möte minst sagt elastiskt. Det är inte alls konstigt om mötet startar en halvtimme eller en timme senare än bestämt.

Utöver möten finns en annan helig ingrediens i det svenska arbetslivet och det är KAFFE! Gärna en kopp tillsammans i goda kollegors sällskap för att diskutera arbete och fritid. Här existerar inte fikaraster. Alltså, inte i avseendet att man går och sätter sig tillsammans i ett fikarum för att dricka kaffe och äta en kaka. Vårt ”fikarum” består av ett midjehögt skåp med en termos fylld med varmvatten. Man pumpar ut vattnet, tillsätter mjölk och socker efter eget önskemål och avnjuter sedan koppen vid sitt skrivbord. Klart.

En annan faktor som förmodligen bidrar till den lugna atmosfären är att upprördhet och ilska anses väldigt fult. Detta kan ha sin förklaring i den buddistiska traditionen, som fortfarande har en stark ställning i landet. Buddismens grundtankar genomsyras av vänlighet, acceptans och icke-våld.

‘

Acceptans är laoternas värdeord nummer ett. Begreppet ”face” är grunden för det laotiska synsättet. To ”lose your face” eller att bidra till att någon annan ”loses face” anses mycket allvarligt. Varje form som kan leda till en situation där det finns en vinnare och en förlorare ska strikt undvikas. Utlänningar är dock förlåtna även om de inte förstår de sociala konventioner som gäller här men att genera en laot bör undvikas. Att offentligt genera någon kan leda till allvarliga och till och med permanenta skador för en personlig eller professionell relation.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Några ordspråk som väl beskriver attityden i Laos

”Face” är ett enormt komplext begrepp som vi västerlänningar förmodligen aldrig kommer att behärska. Varför är laoter vänliga mot människor de avskyr? Varför låtsas dem gilla en? Varför berättar de inte att de ogillar en persons uppförande stället för att uppfinna invecklade ursäkter för dennes agerande? Allt detta är kopplat till begreppet ”face”.

Nu har jag beskrivit lite av den livsfilosofi och lugna atmosfär som råder i Laos. Men hur lugnt det än må verka så lider staden av ett växande trafikproblem på grund av att fler människor skaffar bil. Jämfört med andra större städer i Asien är problemet förstås väldigt fjuttigt. Men Vientiane är en stad som inte är planerad för en växande trafik. De små vägarna upplevs ofta väldigt fulla på grund av att deras kapacitet endast klarar en liten mängd trafik. Som svar har den laotiska regeringen implementerat lagar för att minska trafikstockningar. Detta har bidragit till vissa förbättringar men i rusningstrafiken när människor är på väg till och hem från sina arbeten är kapacitetsbristen fortfarande ett stort problem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I eftermiddag beger vi oss till Vang Vieng för att spendera vår sista helg i Laos.

Trevlig helg på er!

Förberedelser av presentation samt marknadsbesök

Just nu pågår arbetet för fullt med att förbereda våra presentationer av det arbete vi har gjort. Det är dock ännu oklart vilka vi ska få presentera för, det verkar dock som om ministern är väldigt intresserad av arbetena och därför vill närvara. Hur det blir får vi se under nästa vecka.

Det finns mycket att sammanställa och kluriga tankar/funderingar på hur vi ska presentera det hela.

Efter arbetet så vart det en utflykt till Thong Khan Kham Market. På inköpslistan fanns riskokare för att kunna till laga stickyrice även när vi kommer hem till Sverige. Hotellpersonalen hade tipsat om vart det skulle finnas och att vi max skulle betala 50 000 kip. Så när vi gick därifrån med våra riskokare för 45 000 kändes det som en bra affär, även fast vi nog betalade mycket mer än vad lokalbefolkningen gör.

Marknaderna här är svåra att beskriva men enklast är nog att beskriva dem som en massa smala gångar mellan olika ”butiker” och stånd, där allt möjligt och omöjligt säljs. Allt från skor till frukt och annan mat. Den som är känslig för dofter bör undvika att besöka köttavdelningen då det där råder en viss odör.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fakta:
Glutinous rice (Oryza sativa var. glutinosa; also called sticky rice, sweet rice or waxy rice) is a type of rice grown mainly in Southeast and East Asia, which has opaque grains, very low amylose content, and is especially sticky when cooked.

Glutinous rice is the main rice eaten in Laos (see Lao cuisine), where it is known as khao niao (Lao: ເຂົ້າໜຽວ): ”khao” means rice, and ”niao” means sticky. It is cooked by soaking for several hours and then steaming in a bamboo basket or houat (Lao: ຫວດ). After that, it should be turned out on a clean surface and kneaded with a wooden paddle to release the steam; this results in rice balls that will stick to themselves but not to fingers. The large rice ball is kept in a small basket made of bamboo or tip khao (Lao: ຕິບເຂົ້າ). The rice is sticky but dry, rather than wet and gummy like non-glutinous varieties. The fingers of the right hand are used to eat it by wadding the rice.

Laotians consume glutinous rice as part of their main diet; they also use toasted glutinous rice khao khoua (Lao:ເຂົ້າຄົ່ວ) to add a nut-like flavor to many dishes. A popular Lao meal is a combination of Lao grilled chicken ping kai (Lao:ປີ້ງໄກ່), Lao papaya salad tam mak houng (Lao:ຕຳໝາກຫູ່ງ), and Lao sticky rice (khao niao).

Khao niao is also used as an ingredient in desserts. Khao niao mixed with coconut milk can be served with ripened mango or durian. Khao tôm (Lao:ເຂົ້າຕົ້ມ) is a steamed mixture of khao niao with sliced fruits and coconut milk.

Vägvisning, från hotellet till marknaden:

La vie en Laos

Helgen

Vår näst sista helg här i Vientiane blev en lugn historia. Poolhäng, bad och en rejäl brunch stod på agendan. Efter helgens latheter behövde vi röra på fläsket så vi begav oss till gymmet för att lyfta vikter, springa och simma. Gym tillhör inte det vanliga i Laos men det finns en större träningsanläggning med sedvanligt utbud en bit utanför staden. Utöver det erbjuder vissa av de finare hotellen små gym för välbetalande västerlänningar. Det stora träningscentret som jag och Fredrik brukar gå till är utrustat med flera maskiner, fria vikter och en stor pool. Engångträning kostar 50 000 Kip (ca 50 kr) vilket motsvarar engångspriset för ett gymbesök i Sverige. Däremot kan man lägga till 25 000 Kip för att få en 30-minuters massage, vilket inte är så mycket att bråka om. Varför gymbesök kostar så mycket (i laotiska mått mätt) vet vi inte riktigt men det är i alla fall tydligt att det endast är en mindre andel av befolkningen som har råd att unna sig den lyxen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Thailand

I fredags var vi ”tvungna” att åka över till Thailand för att förnya våra visum. Japp, nu har vi varit här i över en månad och för att inte riskera att bli utslängda ur landet betalade vi några dollar för att få stanna ytterligare en tid. För att ta sig till Non Khai i Thailand från Vientiane tar man bron över Mekongfloden. När vattennivån är så låg som för tillfället kan man praktiskt taget simma över till Thailand. Men bekväma som vi är valde vi att ta bilen över 🙂

(Vi tillsammans med vår fantastiska kollega Amphay Vanh)

Amphay Vanh var ivrig att följa med oss till Thailand på grund av det köpcentrum som finns i Nong Khai där man kan handla allt mellan himmel och jord för en billig slant.

(Fullproppad klädbutik i köpcentret)

Jobbet

Tiden går fort när man har roligt och vi är nu inne på näst sista arbetsveckan. Nästa vecka ska vi presentera våra projekt för representanter från departementet och våra kollegor på Ministry of Public Work and Transport. Förhoppningsvis kommer även några representanter från trafikpolisen och lyssnar på våra dragningar och har vi riktigt tur dyker transportministern upp! Jag och Jan-Fredrik ska presentera vårt förslag till trafikledning för Vientianes vägnät och Björn och Fredrik ska presentera sina förbättringsförslag kring några utpekade korsningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Värmen har stigit i Laos under de senaste dagarna. Utetemperaturen ligger nu runt 35 grader men inomhus snurrar AC:en för fullt vilket bidragit till att vi alla stundtals känner oss småförkylda. Jag hörde att våren börjar göra sig påmind i Sverige så även om ni inte är i starkt behov av AC ännu kanske ni åtminstonde inte fryser ihjäl.

Ha det!

COPE Visitor Centre

Under söndagen gjorde jag ett besök på COPE Visitor Centre.

 

 

Bakgrund

Laos är en av de mest bombade länderna i världen (per capita) då USA släppte över 2 miljoner ton material (ca 270 miljoner bomber) under Vietnamkriget (1964-1973). Ett av de största problemen som man fortfarande tar itu med i landet är att 30% av krigsmaterialet detonerade aldrig så kallade OXA (OeXploderad Ammunition).

Mer än 20,000 människor har dött eller skadat sig under efterkrigsperioden av OXA och fortfarande sker 100 fall per år. De vanligaste orsakerna att OXA detonerar är när människor hanterar bomberna för att utvinna metallen, jordbruk, skogsbruk, matlagning och barn som leker.

COPE 

COPE har en jättefin utställning som belyser problematiken med OXA men också hur man arbetar i landet med rehabiliteringen av människor som har överlevt en explosion. Utställningen visar även arbetet som görs med att ta fram proteser till offren samt deras historier.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För mer information om COPE besök deras hemsida. Där kan ni läsa om deras arbete och stödja de, om ni vill.

När det kommer till klustervapen och personminor är det fortfarande ett stort problem i många utvecklingsländer. Om ni är intresserade av att veta mera så har kampanjen Röj en mina mycket bra information i ”om minor” och den ”globala situation”. En annan bra och matnyttig källa Anti-Personnel Mine Ban Convetion (Ottawa konventionen)

Tack för mig!

Ett förslag till trafikledning börjar ta form

Hej igen!

Jag och Jan-Fredrik har verkligen haft någonting att bita i sen vi kom hit och påbörjade vårt arbete med förslag till trafikledning för Vientiane, Laos huvudstad. Till en början var det svårt att få ihop pusselbitarna. Vad fanns, vad saknades, vilka var de största bristerna, vilka förutsättningar och hinder fanns för en effektiv trafikledning av staden? Allt eftersom vi fick information från stadens ansvariga aktörer fick vi mer kött på benen. Pusselbitarna började falla på plats.

Jan-Fredrik utanför polisstationen efter vårt besök på trafikledningscentralen

Vårt huvudsakliga förslag är att implementera ett väl fungerande och effektivt system för trafikledning i Vientiane som drivs i samarbete mellan MPWT (Ministry of Public Work and Transport) och trafikpolisen. Vi började vår undersökning med att göra en behovsanalys för att ta reda på hur vi skulle rikta våra insatser. Analysen resulterade i sex grundläggande behov som vi anser måste uppfyllas för att skapa en grundförutsättning för en fungerande trafikledning. Behoven är följande:

• Finansiellt bidrag
• Fungerande bredband
• Fungerande elförsörjning
• Underhåll av det tekniska systemet
• Kompetens och utbildning
• En koordinationsplan med identifierade samarbetspartners och rollspecifikationer

Mycket av detta kan (ur ett svenskt perspektiv) låta som självklarheter. Men det gäller att vara vidsynt och förstå att förutsättningarna och arbetssätt skiljer sig åt beroende på var i världen man befinner sig. Här finns det en tradition av att slå på stora trumman vid införanden av olika projekt. Mycket pengar lades t.ex. på att skapa trafikpolisens kontrollcenter för CCTV-övervakning. Man skaffade och monterade upp 235 kameror. Idag är 160 av dessa icke-fungerande. Kontrollcentret är utrustat med skärmar och datorer och vid första anblick fylls man av känslan att det finns ett fungerande system. MEN, arbetskraft och kompetens för att driva trafikledningen är nästintill obefintlig, elektriciteten är mycket instabil på grund av variationer i spänningen som ibland leder till att hela systemet slås ut, Internet fungerar stundtals väldigt långsamt och en finansieringsplan för att underhålla och fortsätta driva systemet saknas.

Skärmarna hos trafikpolisens ledningscentral

Vårt förslag består av en strategi i form av en stegvis handlingsplan. Jag kommer inte att redogöra för alla detaljer i vårt förslag nu men listar nedan några av de föreslagna aktiviteterna inom ramen för handlingsplanen:

• Avtal för samarbete mellan MPWT och trafikpolisen
• Utbildning i trafikledning av internationella konsulter för personalen på trafikledningscentralen
• Tillförlitlig elförsörjning
• Tillräckligt snabbt bredband som kan hantera de tekniska systemen
• En strategi för trafikledarna och trafikpoliserna ute på vägarna. Strategin ska innehålla en manual för personalen på trafikledningscentralen.

Vår största utmaning just nu, utöver att få Transportministern intresserad av vårt arbete och få trafikpolisen att förstå nyttan i ett trafikledningssystem som inte enbart handlar om övervakning, är att uppskata kostnaderna för delarna i vårt förslag. Just nu grundar sig kostnadskalkylen främst i spekulationer utifrån andra länders uppskattningar för samma sak.

En vanlig syn på Vientianes gator. Motorcyklisterna utgör merparten av fordonisterna .

Vi återkommer med mer information längre fram. Om någon av er läsare arbetar med trafikledning och har åsikter om vårt arbete hittills eller vill dela med sig av erfarenheter och tips är ni välkomna att göra det.

Vi håller skenet uppe och jobbar vidare!

Ha det gott så länge!

Vardagen i Laos

Här i Laos har vi börjat komma in i vardagslivet vilket märks speciellt på morgonen då personalen på hotellet börjar kunna utantill vad vi äter till frukost.

Jag och Fredrik dock kommit till en punkt då vi lämnat två rapporter vidare till Mats för granskning och se hur vi kan gå vidare. Den rapporten som jag ser skulle kunna göra störst nytta är den där vi har analyserat och utvärderat 23 korsningar och gett förslag till vad som bör förändras för att göra dem mer trafiksäkra och kunna öka flödet. Det känns som vi har fått fram konkreta förslag som är möjliga att genomföra, för det är viktigt att tänka på att vi är i ett väldigt fattigt land så pengar är ett av de största problemen, vilket gör att lösningarna inte kan vara allt för stora och komplicerade. Arbetet med rapporten har gått till så att jag och Fredrik har tagit oss till de olika korsningarna, där vi har gjort en visuell översyn. I vissa fall har vi även försökt intervjua trafikpolisen vilket inte alltid har varit det lättaste (trafikpoliserna saknar ofta utbildning, ibland kan de inte ens själva trafikreglerna och de pratar inte engelska). Det är trots allt intressant och väldigt givande att se allt från små till stora saker som skulle kunna öka trafiksäkerheten och framkomligheten här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den andra rapporten vi har skrivit handlar om hur cirkulationsplatser ska utformas. Rapporten är tänkt som att vara ett första steg till utformning av cirkulationsplatser. När vi skrev denna rapporten fick vi (speciellt järnvägs-Fredrik) verkligen upp ögonen hur svårt det är att projektera/bygga en cirkulationsplats.

Björn på kontoret

Förutom att få en förståelse för hur man arbetar med infrasrtuktur här i Laos har det också varit väldigt nyttigt att få använda sig av engelskan igen. Man märker att engelskan förättras hela tiden när man använder den i tal och skrift, den var ju tyvärr lite rostig innan.

Rapporten

Kaffe är ju nästan en religon i Sverige, här är det dock inte lika viktigt utan det är pulverkaffe som gäller. När vi insåg att kaffemuggarna tvättades på toalettgolvet minskade vår kaffekonsumtion drastiskt men vi har tur och har ”swedish bakery” på gångavstånd där man kan få svenskt kaffe!

Kaffehörnan

Vang Vieng – backpackernas paradis

Hallå!

I helgen packade jag, Elisabet och Jan-Fredrik ryggsäckarna igen för att resa till Vang Vieng, en stad belägen cirka 180 km norr om Vientiane.

Vang Vieng är mer turistigt än Vientinane vilket märks väldigt snabbt. Restaurangerna serverar pizza och hamburgare istället för lao-mat och man ser fler backpackers än laoter. När vi anlände på fredagen var vi relativt trötta efter arbetsdagen och den fyra timmar långa bussresan men efter att vi fått i oss lite mat längs med floden började vi vakna till liv igen! Efter middagen gick vi till en australiensisk bar där vi träffade andra falanger (laoternas ord för utlänningar) som vi bl.a. spelade pingis med.

På lördagen ”tubade” vi på Mekongfloden. Tubing innebär att man åker i stora badringar (typ traktordäck). Utsikten längs floden var väldigt fin med berg som höjde sig från båda sidor och mycket grönska. För bara några år sedan var tubingen i Vang Vieng mest känd för det extrema festandet. Hela vägen längs floden kantades av barer som serverade alkohol till redan överförfriskade turister
och även andra droger såldes öppet i barerna. Detta resulterade i flera olyckor. Många turister halkade på stenar och bröt benen medan andra drabbades av alkoholförgiftning.

År 2011 dog närmare 30 personer vilket ledde till att polisen sommaren 2012 begav sig till Vang Vieng för att stänga ner flera av de olagliga barerna som slagits upp längs floden. Idag är tubing-upplevelsen drastiskt annorlunda. Tre lagliga barer finns kvar men stämningen är mycket lugnare. Man stannar på en bar och tar en öl eller två, spelar lite volleyboll och äter en macka innan man åker vidare. Numera samsas ungdomarna med paddlande pensionärer och barnfamiljer. Landskapet är slående vackert och en en tur med badring är väl värt de 55 000 kip som det kostar (cirka 50 SEK).

På söndagen begav vi oss hemåt mot Vientiane igen. På bussen mötte vi några back-packers som vi träffat dagen innan. Dem skulle bara stanna i Vientiane över natten för att sedan bege sig vidare till Thailand. Vi tog med dem till vår indiska favoritrestaurang där de fick träffa den karismatiska ägaren som tar bilder och filmer (gärna flera) på alla sina gäster för att sedan lägga upp på facebook och youtube.

Igår var vi tillbaka på kontoret igen. Vi fortsätter vårt arbete och känner alla att vi ligger i fas tidsmässigt. Att bli klara ”för tidigt” känns i dagsläget mer troligt än att inte hinna klart, vilket är en behaglig känsla.

Hoppas ni har det bra där hemma! Vi hörde att våren börjar ge sig till känna. Känns lite väl tidigt men det är säkert trevligt för er som förmodligen är less på vintern och kylan vid det här laget.

Ha det bra så länge så hörs vi snart igen!

Reklam för våra kollegor

Som vissa av er säkert vet och har koll på så finns det nu fler traineer ute i världen.

Jimmy, Johanna och Karin är Trafikverkets traineer i Uganda. http://traineetrviuganda.wordpress.com/

Sandra är Trafikverkets trainee i Istanbul.http://traineetrvinistanbul.wordpress.com/